När du tänker på kinesisk mat, tänker du på ris. Men Kina är en så enorm plats, och ris kan inte odlas överallt. I norr används hirs för att göra spannmål. Omkring 1500 f.Kr. introducerades vete från Västasien.
Grönsaker som sojabönor och gurka tillsattes till riset och ibland tillsattes lite kyckling eller nötkött. Ingefära blev en favoritsmaksättning eftersom den var så lättillgänglig.
Thailändarna gav kyckling till Kina, och fläsk fanns redan där, medan västerlänningar tog med får och nötkreatur. Kineserna, mestadels bönder, hade lite bränsle och lite matolja. Följaktligen lärde de sig att skära sin mat i mycket små bitar så att den skulle lagas snabbt, med lite olja för att steka.
Omkring 1000 e.Kr., eftersom buddhister, som utgjorde en stor del av befolkningen, inte ville äta kött, introducerades tofu eller ostmassa. Kineserna lärde sig också att göra långa nudlar av vete och ris.
Det kinesiska köket är i allmänhet hälsosamt. Det innehåller massor av grönsaker, frukt och skaldjur, samtidigt som socker och desserter håller ett minimum. Personer med diabetes måste undvika att äta för mycket ris. Kinesiska restauranger erbjuder underbara grönsaksrätter, många med tofu som proteinkälla. Du kan gå in på vilken kinesisk restaurang som helst och hitta många rätter som bara har grönsaker med tofu.
När du lagar kinesisk mat, använd så lite socker och fett som möjligt och undvik att göra friterade rätter.