Din ISO-inställning är en siffra som representerar hur ljuskänslig du behöver att kamerans sensor ska vara. Mängden tillgängligt ljus du har är den avgörande faktorn när du överväger ISO-inställningar under dina hundfotograferingssessioner.
Om du har mycket ljus behöver din kamera inte vara särskilt känslig, så du kan ställa in din ISO på ett lågt värde (till exempel är en typisk ISO-inställning för fotografering i dagsljus 100). Om du däremot inte har så mycket ljus måste din kamera vara riktigt känslig.
Om du till exempel är inomhus måste du höja din ISO till en högre inställning. Mängden ljus som finns tillgängligt inomhus varierar mycket beroende på hur mycket artificiellt ljus du har och om några fönster släpper in naturligt ljus.
Om du befinner dig i ett ganska ljust inomhusutrymme med mycket naturligt ljus som strömmar in, kan du behöva öka din ISO endast minimalt (till 320, till exempel). Om du befinner dig i ett mycket mörkt utrymme måste du öka din ISO mycket mer drastiskt (till 600, till exempel).
Ta en stund att titta på din egen kamera och bläddra igenom dina tillgängliga ISO-inställningar så att du vet vad du måste arbeta med. ISO-inställningarna varierar från kamera till kamera, men standardintervallet för ISO-inställningar i steg om fulla stopp är 100, 200, 400, 800 och 1600.
Ytterligare ISO-alternativ kan vara tillgängliga om din kamera fungerar i halvstegssteg eller mindre. Till exempel kan din kameras ISO-inställningar vara 100, 125, 160, 200, 250, 320, 400, 500, 640, 800, 1000, 1250 och 1600.
Du vill alltid hålla din ISO så låg som möjligt eftersom ju högre du trycker på ditt ISO-tal, desto mer korn ser du i ditt slutliga foto, vilket kan resultera i dålig bildkvalitet. Ju bättre din kamera är, desto mindre behöver du oroa dig för detta, men att trycka ISO för långt är ett problem som alltid bör ligga i bakhuvudet.
50 mm, 1/500 sek., f/1,8, 800