I USA övervakas den amerikanska bryggeriindustrin (tillsammans med amerikanska vin- och spritindustrier) av både Bureau of Alcohol, Tobacco, and Firearms (ATF) och Alcohol and Tobacco Tax and Trade Bureau (TTB). När det gäller produktionen av öl är ATF mer bekymrad över illegal avledning av alkohol för kriminella ändamål, medan TTB nu är det styrande organet bakom alla do's and don'ts som kontrollerar ölmärkning och marknadsföring.
Som ni kan föreställa er, har den amerikanska bryggeriindustrin under åren drabbats av några mycket arkaiska lagar, några före förbudet (som gällde från 1920 till 1933). Situationen är liknande i Storbritannien och Europa. Summan av kardemumman är att, trots sina bästa avsikter, kan regeringar ha lyckats förhindra användbar information - som näringsinnehåll och styrka - från att nå dig. En bisarr paradox. Med hantverksölrenässansen i full gång har många förändringar skett och fortsätter att göra det i en svindlande takt.
USA:s regler säger att det krävs väldigt lite på öletiketter. Faktum är att USA:s regler kräver bara grunderna, och de kan vara både ofullständiga och felaktiga ur en ölentusiasts synvinkel.
-
För inhemska öl måste namn och adress till buteljeraren eller packaren, men inte nödvändigtvis den faktiska bryggaren av ölet (eller den faktiska gatuadressen), stå på etiketten.
-
För importerade öl måste etiketten innehålla orden som importeras av följt av namnet på importören, eller exklusiv agent, eller ensam distributör som ansvarar för importen, tillsammans med dess huvudsakliga verksamhetsställe i USA.
-
Klassen (ale eller lager) måste anges, och typen (stil — Porter, Bock, och så vidare) får anges. Tyvärr för konsumenterna är typen den viktigaste skillnaden av de två.
Lagen anger - ofta felaktigt - vilka öl som kan och inte kan kallas Ale, Porter eller Stout. Åtminstone en bryggare har faktiskt tillgripit att medvetet felmärka en ale som en lager eller som en obefintlig stil för att anpassa sig. Stor bummer.
I Europeiska unionen (EU) är lagarna liknande, med några viktiga tillägg: Bryggerier som exporterar inom EU måste ange tillverkningslandet, alkoholhalt i volym (inte gjort i USA) och ett bäst före- datum, något som några av de ledande amerikanska bryggerierna gör efter eget val i ett försök att imponera på kräsna fans.
Enligt amerikansk lag får många andra uttalanden och representationer inte användas på förpackningsetiketter, inklusive några uttalanden eller representationer som rör näringsanalys, ingredienser, standarder eller tester.